Gula Huset

Trött…
Vilken dag…
Vilken natt…

Igår skulle vi ha varit klara med gipsningen av hela vardagsrummet. Trots att vi jobbat så mycket vi kunnat och knappt sovit något alls, så hann vi inte på långa vägar. Vi fick be spackel-killarna att komma tillbaka idag i stället. ”Inga problem”, sa de, ”är ni klara till 07.00, tror ni?”
Det var vi övertygade om, förstås.

Kl. 04.00 i morse var vi inte lika övertygade och insåg att det inte var någon idé att gå och lägga sig över huvudtaget. När spackel-killen Patrik kom klockan sju hade vi en liten väggsnutt kvar. Den blev vi klara med medan han spacklade i andra änden av rummet. När han var klar kunde vi gå och lägga oss och sova en liten stund. 10.30 till 14.00 sov vi, sen var det dags att hämta barnen på dagis. Men jag kunde bara inte. Kroppen totalstrejkade, som om den fortfarande sov fast jag var vaken. Så Robert ”offrade sig” och jag kunde sova en timme till. Det gjorde susen. När Leo väckte mig var jag trött, men inte alls som tidigare. Jag måste ha vaknat vid helt fel tillfälle i min sömncykel den första gången.

Nu är i alla fall första spacklingen klar. I morgon spacklas det igen och sedan kan vi ha kalas och 5-årsfirande innan målarna kommer på tisdag.
Jippi! Det tyngsta jobbet är nu avklarat! Bara hallen kvar som ska gipsas och den lilla hyll-nischen vid skorstenen som ska byggas av MDF.

Här kommer en hel drös med bilder från vårt senaste dygn:

Här stod vi och mätte och skar till alla gipsplattor. Till vänster står Roberts specialkonstruktion: en ställning för gipsskivor, OSB, MDF, spån, masonit och plyfa.

Gipsat och klart i matdelen. Gisses, vad det tog tid att mäta och skära till skivorna runt alla fönster...

Vår stoltaste insats! Gips runt fönstret och elementet med alla infrästa eldosor...

Vilket eldprov!
Ser ni eldosorna till vänster om elementet? Fyra stycken. Först gällde det att måtta rätt och skära ut för fönstret och elementet,. Sen skulle eldosorna centreras rätt, så att vi fick de hålen på rätt ställe i gipset och sedan skulle hela shabraket skjutas in bakom elementet från sidan. Bara denna gipsskiva tog säkert 1 1/2 timme, men vi fick till det! Sen var det samma med skivan till höger. På bilden är inte gipsplattorna uppe än. Här syns det hur vi fräst in spår för alla sladdar och satt in eldosorna. Förutom gipsskivorna vi satte upp på sidorna om elementet, så behövdes även en skiva vi bakom elementet, nerskjutet uppifrån. Inte heller ”en bit kaka”, om man säger så.

Fotot taget inifrån matdelen. Här syns hur elen är infräst i väggen innan vi hade satt gipset.

Hela 'snickerboa'. Många pappåsar med byggskräp blev det...

Robert drar skruvar. Det var han bäst på. Jag var bäst på att mäta rätt. Bra och kul att vi kompletterar varann och jobbar så bra ihop.

Robert ordnar med dragningen av nätverkskabel. ...som vi höll på att glömma bort i allt virrvarr och stress. I sista sekund fick vi den på plats!

Så här är nätverkskabeln dragen i väggen. Kommer ifrån hallen genom ett hål uppe vid taket och så ner och längs golvet.

Äntligen! Alla väggar gipsade och Patrik har spacklat första lagret. Väggen till höger är den som nätverkskabeln går i. Undangömt och tjusigt!

180° åt andra hållet ser det ut så här.

Och vid knepigaste stället börjar det också bli fint!

Här blir det två eldosor och nätverkskablarna sticker ut från sin dosa.

Så här lyxigt och glammigt är det när man renoverar.

...inte ett dugg skräpigt och dammigt...!

Så här såg mina måttskisser för varje gipsskiva ut. Längst till vänster en skiss på hur vi smartast skulle såga till masoniten för att få ut mesta möjliga av den enda skiva vi hade.

Måttanteckningar för masoniten.

Robert's skiss. Håller en lite högre kvalitet än mina...!

De avkapade rören blev till en vacker installation. Men nej, vi kommer inte att behålla dem! *hehe*

Våra bästa vänner denna natt!

Livräddaren.

Fram emot 5-snåret började vi ta micro-pauser. Då hade vi blivit så samspelta i arbetet att vi lärt oss vad var och en var bra på. När den ena gjorde sin grej, tog den andra en micro-eyeshutter på pallen. Vi var helt slut när Patrik kom. Kropparna värkte. Men när vi väl gick och la oss så infann sig en skön känsla av att allt var klart!