Gula Huset

Det är så mysigt på undervåningen nu!
Ja, det är ju inte klart på långa vägar, men det är tomt och rent i vardagsrummet, vi har ett fint bord med vacker duk, ljus och servettkorg som vi äter vid flera gånger om dagen. Bara en så’n sak gör livet mycket behagligare och skönare! Man kan ANDAS där nere. Ja, bildligt talat, menar jag nu. Det har varit så rörigt med alla bygg-grejer under en så lång tid, att med ljuset och rymden som är där nu, så känns det som ett ställe man vill sitta och andas och tänka.
Underbara känsla!

Idag har jag felanmält vår Gorenje-fläkt samt ringt till Fortum för att få en blankett för felanmälan.
Trafon för vår iPod-radio och batteriet inne i den samt en av mina datorladdare gick ju sönder när de var här och slog över till direktel förra året. Förhoppningsvis kan vi få ersättning nu, så att vi kan skaffa en ny (likadan) radio. Meningen när vi köpte den var ju att den skulle vara förflyttningsbar och det har den inte varit sedan elektrikern missade 0:an. Batteriet är dött och går således inte att ladda för strömlös användning.
Trafon för datorn är sak samma, eftersom jag har en gammal som jag kan använda. Men radion fyller verkligen inte sin rätta funktion längre. Synd.

Barnen spenderade dagen hos moster Lisa.

Jag och Robert spenderade dagen med att skrapa rent väggarna från kluttar (stora klumpar av torkad färg blandat med ludd från målarnas rollers) med en spackelskrapa och sen måla om väggarna.
Proffsmålarna som var här gjorde två strykningar på 6 mantimmar. Vi gjorde två strykningar plus ludd-skrapningen på 11 mantimmar. Rätt bra, tycker jag. Två timmar gick säkert åt för att ta bort det intorkade luddet.

Strukturen på väggarna är nu betydligt bättre. Vackert rollermönster som inte längre ser ut som smet (målarna måste ha haft för mycket färg på sina rollers) och helt fritt från klumpar. Slätt och fint!

Vi passade även på att ändra tonen på den vita färgen. Vi hade valt tonad vit när målarna var här. Det var helt galet av oss. Alcro Vit som vi har nu är en ljusare och kallare vit, men upplevs fortfarande varmt. Någonstans mittemellan S0500-Y och S0502-Y. En riktigt fräsch färg, som är helt neutral i alla ljusförhållanden. Inte nikotingul som 02-Y, men heller inte så ”in your face” kritvit som 00-Y.

Nu är det så fint, så fint!

Vitt och fräscht!

Synd att taket blev så fult. Jag är verkligen ledsen för det.
Det syns inte på bilderna, men den vackra träkänsla som vi ville ha är helt borta. Taket är vitt, vilket ju är bra, men både glansen, strukturen och känslan är helt fel.
Vi ville ha matt. Det blev högblankt.
Vi ville att träets struktur skulle komma igenom genom färgen ordentligt. Det gör den inte, eftersom färgen är så tjock.
Vi ville ha gammal, charmig känsla. Taket ser ut som plast.
Så himla synd, men jag får väl lära mig att leva med det. Det är som det är.

Vad vi har lärt oss av detta är att vara noga med hantverkare.
Vi kommer bara att använda hantverkare till sådant som vi verkligen inte kan göra själva, som VVS, el och golvbehandling.

Det mesta som målarna gjorde blev vi missnöjda med, utom spacklandet och fogandet. Det blev verkligen bra! *jippi!*
Den slarviga och fula målningen av väggarna kunde vi ju rätta till, men taket är det kört för. Målar vi på ett lager till (för att få det matt), så försvinner råspontens struktur ännu mer. Slipar vi bort färgen och startar om, så försvinner strukturen helt och hållet. Det här gör mig ledsen. Tråkigt att det gick så knas…

I morgon ska vi maila för att få en offert på alla lister, foder och socklar. Vi vill beställa dem så fort som möjligt. Det blir en sådan skillnad när de har kommit på plats!

Det som är kvar i vardagsrummet sedan är specialkonstruktionen av infällda hyllor i väggen vid skorstenen samt att lägga golvet. Men innan vi kommer dit har vi hallen kvar att gipsa och måla. Fortsättning följer…

Vill bara dela med mig av dygnet innan Leo’s kalas. Det är känns overkligt att vi hann förvandla undervåningen från total byggplats till festfint (så gott det nu går med omålade väggar, inget golv och fönster utan foder…) på mindre än ett dygn. Se själva…

22 timmar kvar till kalaset:

Vardagsrummet, kl: 16.40 dagen innan kalaset.

Matdelen, kl: 16.40 dagen innan kalaset.

11 timmar kvar till kalaset:

Vardagsrummet, kl: 03.14 natten innan kalaset.

Matdelen, kl: 03.14 natten innan kalaset.

På kalaset:

Bordet hann dukas i tid och alla barnen äter kalas-gotterier.

Ett bord har stuvats bort och det är lekdags.

Nu är väggarna målade också. Vi blev inte nöjda med målarnas insats, så vi ska måla ett lager till själva. När vi ändå håller på, har vi bestämt oss för att även ändra färgen från tonad vit till neutral vit, för att få den riktigt fräscha känslan. Förhoppningsvis kan vi hitta barnvakt på lördag, så att vi kan göra det då.

Äntligen vitt staket!

Staketet blev färdigmålat till sist! Efter flera veckor av regn fram och tillbaka blev det äntligen torrt så pass många dagar i sträck att jag kunde avsluta det jag påbörjade för ett par månader sen. Fint med vitt staket!

Ser ni det svartmålade järnräcket till vänster i bilden? Det ska jag också måla vitt. Räcket på entrétrappen likaså. Jag hoppas på mycket sol under resten av sommaren nu, så att det blir av!

Bakom staketet ser ni Leo som hjälper Robert i hans tappra försök att få liv i gräsklipparen som bestämde sig för att lägga av så här tre dagar innan alla kalasgäster kommer… Det blir nog en tripp till K-rauta i morgon för inköp av ny gräsklippare, så att barnen slipper springa runt i högt gräs och blommande klöver med tillhörande humlor på söndag…

Trött…
Vilken dag…
Vilken natt…

Igår skulle vi ha varit klara med gipsningen av hela vardagsrummet. Trots att vi jobbat så mycket vi kunnat och knappt sovit något alls, så hann vi inte på långa vägar. Vi fick be spackel-killarna att komma tillbaka idag i stället. ”Inga problem”, sa de, ”är ni klara till 07.00, tror ni?”
Det var vi övertygade om, förstås.

Kl. 04.00 i morse var vi inte lika övertygade och insåg att det inte var någon idé att gå och lägga sig över huvudtaget. När spackel-killen Patrik kom klockan sju hade vi en liten väggsnutt kvar. Den blev vi klara med medan han spacklade i andra änden av rummet. När han var klar kunde vi gå och lägga oss och sova en liten stund. 10.30 till 14.00 sov vi, sen var det dags att hämta barnen på dagis. Men jag kunde bara inte. Kroppen totalstrejkade, som om den fortfarande sov fast jag var vaken. Så Robert ”offrade sig” och jag kunde sova en timme till. Det gjorde susen. När Leo väckte mig var jag trött, men inte alls som tidigare. Jag måste ha vaknat vid helt fel tillfälle i min sömncykel den första gången.

Nu är i alla fall första spacklingen klar. I morgon spacklas det igen och sedan kan vi ha kalas och 5-årsfirande innan målarna kommer på tisdag.
Jippi! Det tyngsta jobbet är nu avklarat! Bara hallen kvar som ska gipsas och den lilla hyll-nischen vid skorstenen som ska byggas av MDF.

Här kommer en hel drös med bilder från vårt senaste dygn:

Här stod vi och mätte och skar till alla gipsplattor. Till vänster står Roberts specialkonstruktion: en ställning för gipsskivor, OSB, MDF, spån, masonit och plyfa.

Gipsat och klart i matdelen. Gisses, vad det tog tid att mäta och skära till skivorna runt alla fönster...

Vår stoltaste insats! Gips runt fönstret och elementet med alla infrästa eldosor...

Vilket eldprov!
Ser ni eldosorna till vänster om elementet? Fyra stycken. Först gällde det att måtta rätt och skära ut för fönstret och elementet,. Sen skulle eldosorna centreras rätt, så att vi fick de hålen på rätt ställe i gipset och sedan skulle hela shabraket skjutas in bakom elementet från sidan. Bara denna gipsskiva tog säkert 1 1/2 timme, men vi fick till det! Sen var det samma med skivan till höger. På bilden är inte gipsplattorna uppe än. Här syns det hur vi fräst in spår för alla sladdar och satt in eldosorna. Förutom gipsskivorna vi satte upp på sidorna om elementet, så behövdes även en skiva vi bakom elementet, nerskjutet uppifrån. Inte heller ”en bit kaka”, om man säger så.

Fotot taget inifrån matdelen. Här syns hur elen är infräst i väggen innan vi hade satt gipset.

Hela 'snickerboa'. Många pappåsar med byggskräp blev det...

Robert drar skruvar. Det var han bäst på. Jag var bäst på att mäta rätt. Bra och kul att vi kompletterar varann och jobbar så bra ihop.

Robert ordnar med dragningen av nätverkskabel. ...som vi höll på att glömma bort i allt virrvarr och stress. I sista sekund fick vi den på plats!

Så här är nätverkskabeln dragen i väggen. Kommer ifrån hallen genom ett hål uppe vid taket och så ner och längs golvet.

Äntligen! Alla väggar gipsade och Patrik har spacklat första lagret. Väggen till höger är den som nätverkskabeln går i. Undangömt och tjusigt!

180° åt andra hållet ser det ut så här.

Och vid knepigaste stället börjar det också bli fint!

Här blir det två eldosor och nätverkskablarna sticker ut från sin dosa.

Så här lyxigt och glammigt är det när man renoverar.

...inte ett dugg skräpigt och dammigt...!

Så här såg mina måttskisser för varje gipsskiva ut. Längst till vänster en skiss på hur vi smartast skulle såga till masoniten för att få ut mesta möjliga av den enda skiva vi hade.

Måttanteckningar för masoniten.

Robert's skiss. Håller en lite högre kvalitet än mina...!

De avkapade rören blev till en vacker installation. Men nej, vi kommer inte att behålla dem! *hehe*

Våra bästa vänner denna natt!

Livräddaren.

Fram emot 5-snåret började vi ta micro-pauser. Då hade vi blivit så samspelta i arbetet att vi lärt oss vad var och en var bra på. När den ena gjorde sin grej, tog den andra en micro-eyeshutter på pallen. Vi var helt slut när Patrik kom. Kropparna värkte. Men när vi väl gick och la oss så infann sig en skön känsla av att allt var klart!